Klantighet och Duvan Cup.
Det är OFTA Robert ger mig "Men hur kan du vara så klantig"-blicken följd av en djup suck och skakande på huvudet. Till exempel när jag skulle sätta i motorvärmaren och glömde sätta i sladden och bara slog in tiden. Huur kunde jag vara så himla klantig!? Men nu har nog Robert överstigit min klantighet.
Den första incidenten inträffade för någon vecka sen. Jag och Robert höll på att busa (d.v.s. jag försökte bryta ner honom men lyckades inte speciellt bra). Då river Robert ner vår lampa i hallen och den går i tuuusen bitar.
Jag tyckte inte det var hela världen eftersom vi fått två lampor över när vi bytte lampor i sovrummet. Så jag ställde dit en av de gamla sänglamporna istället. Sedan kom andra incidenten. Jag har många gånger sagt till han att inte skjuta (med innebandyklubba och boll) inomhus eftersom nånting till slut kommer att gå sönder. Nej då, det skulle ju såklart inte hända. Men vad hände!? Jag tittar på tv när Robert utbrister "Neeeej" med desperat röst. Då har Robert skjutit ner vår fina träskulptur (Willow Tree). Jag fick den av Robert i present och den skulle representera mig och Robert. Han hade då lyckats halshugga mig (på skulpturen alltså) när skulpturen ramlade ner på lampan nedanför. Självklart gick lampan också sönder. Huvudet är nu tillbakalimmat men frågan är; vågar jag ställa dit någon fler lampa..?
I helgen var iaf jag och Robert i Lycksele på Duvan Cup. Det är en stor innebandycup som körs varje år där vem som helst kan ordna ett lag med både tjejer och killar. Robert var med och spelade och jag var där som hejarklack :) Roberts lag "Honung" kom till final men förlorade tyvärr med ett mål. Inga glada miner efter det.. Men helgen var iaf himla trevlig. Vi bodde hos Roberts moster och vi fick äta supergod mat varje dag :)
